Bättre... en stund

Nu är magen bättre och ja jag lever... :) Har märkt att jag har iaf några som läser min blogg. Det är trevligt.

Det känns som om magen är på rätt köl igen.... men då kommer ju nästa sak... Koloskopi
Fick kallelsen innan jul och tyckte att visst det får väl vara okej... sen inser jag att jag inte kan den dagenoch ändrar tid... till en dag då mitt sröd i upplevelsen (sambon) inte kan... Jag letar i min hjärna efter någon jag kan be följa med... Det finns dock bara två som får följa med (av olika anledningar) Min sambo och min syster. Sambon kunde ju inte och syrran ska ha barn då nån gång så det kanske inte vore lämpligt....?

Jag funderade en stund och la det åt sidan sen... På kvällen när jag skulle sova låg jag och tänkte på koloskopin... Jag bestämde mig för att denna gång ska jag bli sövd... Orkar inte med den pärsen denna gång... Jag har sån panik varje gång och vill inte gå igenom det denna gång... Sövning är jag inte rädd för, Smärta och illamående tycker jag däremot inte om... Vilket drabbar mig varje gång...

Nog för nu...

Kram

Fy f*n vad ont man kan ha!!!!

Ja hopp då trodde man att man började bli bättre (vilket iofs nog är sant) och så helt plötsligt står man där dubbelvikt... Det var nog pizzan jag åt.. av vana tog jag en med champinjoner men tror inte de till fullo ville passera mina tarmar... Jag är ganska smärttålig normalt, men detta var en helt obeskrivlig smärta där det kvittar vad man gör...

Det hela började när jag var på Luciakonsert i kyrkan. Jag fick ställa mig bakom stolen en stund och "hänga" lite på den (sån tur att jag satt längst bak). Jag försökte ju att inte visa vad problemet var. Jag genomled smärtan pga att det var en helt fantastisk konsert!!!

Jag gick hem (tar bara några minuter) och började diska... Det gick en stund, men sedan så stod jag där dubbelvikt... Jag hade dock bestämt mig för att jag skulle diska och sedan baka pepparkakor och gjorde oxå så (med många avbrott för att bara stå dubbelvikt...).

Antagligen beror väl allt detta på sammanväxningar (läkaren ringde tillslut!!!), men ska för säkerhets skull genom gå en skiktröntgen i början på nästa år. Det kan ju vara en desmoid jag har i magen (det förekommer ibland vid FAP)

Okej... nu är det nog fördigskrivet för idag... har inte så mycket mer att skriva än klagan....!

Kram Piggis

negativt och tråkigt...

så är mitt liv just nu...

Jag har inte lust med något och jag är förbannat trött. Sover middag varje dag och då har jag ändå inte gått upp tidigt. Något är fel med kroppen och jag vill inget hellre än att få veta vad detär och göra något åt det... Problemet ligger bara i att jag vill inte lägga in mig, även om det är sjukvårdens råd... Jag har varken tid lust eller möjlighet.
Jag har möten inbokade i veckan. Jag har en hund som behöver tas om hand. Lust det har jag inte för att jag är rädd att inte tas på allvar eller att bråket om var jag hör hemma ska börja igen... Fixar inte det...

Samtidigt vill jag ju inte fortsätta må dåligt (även om jag lyckas hålla det i schack) fram i jul och därmed riskera att bli riktigt sjuk och inte kunna fira jul med mina nära och kära. Jag älskar julen och vill inte vara sjuk då...

Det bästa vore väl om jag kunde "vara inlagd" men komma och gå mellan undersökningar och ronder oh därmed hinna med mitt liv med... Har fått det en gång, men det krävs då att det ska vara rätt läkare man träffar...

Orkar inte va dålig, men har inte lust att a tag i det... *suck*

Jag hanterar min mage genom att hela tiden äta nått som jag inte riktigt tål för då håller det igång magen. Är väl igentligen inget bra koncept, men det bästa just nu. Gör jag inte det så tar det tvåärstopp i magen...
Har gått ned 3,5kg och fortsätter åt det hållet... :( Jag som äntligrn nästan lyckats gå upp till min "normalvikt" igen...

Kram på er alla

Piggis

Så var det med den tfntiden...:(

Ja hopp... då satt man och väntade hela dagen igår på att läkaren skulle ringa.... Kl 15 ringde en sköterska på kirurgmott och sa att tyvärr hade läkaren fått förhinder och kunde tyvärr inte ringa idag. Hon har dock en ny telefontid den 18/12.
Tror ni jag blev arg (och ledsen)....
Jag talade om för den stackars sköterskan att så länge kan jag inte vänta... Jag spydde i söndags och mår skit. Jag har gått ned 3 kg på 1 månad så det funkar inte att vänta så länge.
Sköterskan: "ja men är du så dålig så får du väl lägga in dig akut..."
Jag igen "Jag har varit inlagd två ggr de senaste månaderna och det enda ni gör då är att bråka om vem som ska ansvara för mig, ger mig lite dropp och remiterar mig till någon annan som i sin tur talar om att jag har inte där att göra. Sen skickar ni hem mig... Så lägga in mig är inte aktuellt och det var därför jag vill prata med Tina för att hon förstår..."
Sköterskan: "Jag förstår att du vill prata med Tina, men tyvärr har det dykt upp akuta saker och hon kan inte ringa dig. Jag ska prata med henne och se om hon kan ringa dig innan den 18:de" Jag lovar inte att jag återkommer idag, men jag ska försöka"

När jag la på var jag både arg, ledsen och uppgiven... Jag grät en stund och ansåg att allt var skit. Jag ringde min sambo för att prata med någon.... Fy fan att vården kan vara sån... "akuta saker har kommit emellan" jag är altså som vanligt nedprioriterad... *SUCK* Är så j-vla trött på detta...

Efter ca 10 minuter ringer iaf sköterskan tillbaka: "Tina tyckte absolut att du inte skulle vänta tills den 18:de. Hon ringer dig så fort hon får tid över. Hon hinner nog inte idag , men jag lägger upp ärendet i hennes elektroniska inkorg så hon har dig där som påminnelse och kan hitta nummret när hon har tid över" Jag tackade inte då jag fortfarande var sur... Sa hejdå...

Tur att man inte bara la sig platt och sa att "visst den 18:de passar fint" som man så ofta gör..
Tina är verkligen en bra och förstående läkare.

Så nu väntar man igen. Jag orkar nog över helgen iaf sen är väl risken att det blir inläggning iaf. Kan ju inte gå skitdålig hur länge som helst ju...

Kram på er!!

/piggis

Telefontid till läkaren imorgon!!

Jag lyckades iaf tillslut få en tfntid till min favo-läkare... Hoppas hon har några bra svar då jag håller på att tyna bort... Har gått ner ca 3kg på nån månad nu... Nog för att jag har dålig matlust, men äter ju ändå... Snart försvinner man väl... Är något nervös inför morgondagens samtal eftersom jag varit ganska dålig det sista nu... Hoppas att de INTE föreslår inläggning... kan ju inte neka dem precis då jag är dålig, men det ska hända massor kul i helgen som jag inte vill missa... Usch nu ska jag ut med vovvarna och sen blir det sängen

Kram kram på er alla!!