jo det var ju just sommar...

Helgen har bestått av flera roliga saker... I fredags var jag på kompisens studentfest och det var kul, men lite jobbigt med en massa människor som jag inte känner... På lördagen var vi på Axevalla och det var väl kul. Det fanns massor att titta på och framförallt så hade Théo roligt. Dock så hade jag missat att smörja in delar av min rygg och lyckades därför brånna mig i solen. Jag är ju ganska känslig för solen och får eksem, men väl hämma smörjade jag in ryggen med sololja och det kändes bättre. På kvällen hade vi gäster hemma och det blev väl inte så lyckat som vi hoppats, men vi hade iaf kul och träffade trevliga människor. Det är defenitivt något jag vill göra om. på söndagen skjutsade jag Théo till farmor och farfar. Efter det så ville pappa ha hjälp med att täcka silon. Jag smörjade in ryggen med soloja och tog på mig ett linne... efter någon timme i solen kände jag att det brände... jag hann inte hämta en t-shirt utan brände i nån timme till så nu har jag defenitivt soleksem på ryggen och det KLIAR!!!!!!!!
vill inte smörja på kortison eftersom då kan jag inte va i solen sen (det är inte bra iaf).
Jag får försöka hitta något annat bra att smörja på... På tal om att smörja ryggen: är det någon som vet hur man smörjer ryggen själv??? :)

Kram på er alla!!!

Sommar, sommar, SOMMAR!!!!

Nu är det verkligen sommar för nu har jag gjort förberedelserna inför ensilageskörden. Jag höll på fram till 2230 igår. när jag gick och la mig vid 23 och ställde klockan på 0700 så tänkte jag att det blir väl lite väl länge att få sova... Helt rätt tänkt! kl 0530 ringde pappa... bara för att tala om att han ställde maten som jag ska fixa till ensilagekörarna idag på trappen.
När jag såg vad klockan var så tänkte jag sova igen, men sen tänkte jag om och gick upp. Så nu sitter jag här och äter frukost.

Det har hänt massor på sistonde så jag vet inte var jag ska börja.

Träningen sket sig... Jag har jobbat för mycket så träningen har inte hunnits med. Jag funderar nu på att ge upp hagenloppet, men det skulle kännas som ett misslyckande. Det känns bara trökigt att träna nu och då kan det ju kvitta....eller?
JAg älskar att träna, men det är inte alls kul utan sällskap.

I grund och botten så trivs jag jättemycket i livet nu och tycker verkligen att det är såhär livet ska va! Dock så hade det varit skönt med mer fritid (och pengar) så att man kan njuta av livet mer och se min sambo mer (han jobbar med för mycket) hade ju inte varit helt fel.... :)

I dag ska här städas både ute och inne eftersom vi får gäster på lördag. Vi försöker hitta lite tid till att träffa vänner då vårat sociala liv har försvunnit och vi saknar det. sen som jag skrev tidigare så är jag matansvarig under ensilaget på våran gård.

Jag vill bara säga till er som läser att jag saknar era kommentarer.

Kramar

Vem är det som bestämt att jag ska upp tidigt?

I går kl 06.13 ringde min telefon. Det var min sambo. Han behövde akut hjälp i ladugården...NU! Hop... bara på med kläderna och ut i ladugården. Min sambo hade blivit sparkad och kunde inte mjölka... Det fick jag istället göra. Hade inte gjort det på nästan 2 år, men det funka bra tills mamma kom och tog över... Sen var nästa utmaning att få loss en ko som satt fast i inredningen.... Sen var jag både tjurig och HUNGRIG! Jag gick in och åt frukost för att sedan gå ut och hjälpa mamma klart i ladugården... KL 10.50 Gick jag in för att käka en macka och skjutsa sambon till vårdcentralen. När det var gjort och sambon hemkommen med ordern att vila så kom svärföräldrarna med middag. När middagen var avklarad så vart det jobb igen!

Och i gårkväll insåg jag att min mamma inte öppnat ut till kornas bete så att alla korna stod i ledgatan... Jag gick och öppnade. Gick sedan och lade mig vid elva halv tolv...

Klockan 05.26 ringde telefonen i morse. Det var mamma.... 67:an har kalvat men jag hittar ingen kalv!!!??? .... Ja, ja... Jag kommer, säger jag. *suck*
Jag klär på mig och går ut i ladugården... sedan efter information från mamma ut i betet och letar kalv... 40 min senare hittar jag kalven ...Hos sinkorna!!! kossan som kalvat gick två beten bort med korna...

Nu ska jag äta frukost... följetongen får fortsätta senare....

Kramar

Första träningsrundan!

Ja då var första träningsrundan avklarad. Usch vilken dålig kondition jag har! Jag tror att efter alla avbrott i träningen så är det nog mer realistiskt att satsa på 5km istället för milen. Jag hoppas att kunna göra ett bra resultat på milen istället....
Någon som vill hänga på?

Magen har lugnat sig något... Bara jag får gå på toan 3 - 4 ggr på morgonen så håller den sig någorlunda lugn sedan.

Hoppas på en produktiv dag då jag kan få vara ledig och få mkt gjort!

Kramar

Äntligen kan träningen dra igång!!!

Idag har jag varit och hämtat mitt nya knäskydd. Jag fick prova det på och jösses vilken härlig känsla! För första gången på två år hade jag ett stabilt knä igen. Jag behövde inte "knixa" när jag går längre... gött! För ca 2 år sedan sparkade en ko mig så att ligamenten på insidan av knät gick av och sedan dess har det varit mycket jag inte kunnat göra utan knäskydd, men det knäskydd jag haft har inte varit 100%. Det jag fick nu verkar jättebra... ska ut och testa det imorgon. Idag har jag redan fått min dagliga motion då jag varit med och avhornat kalvar. Vilket innebar att fånga in kalvarna och hålla fast dem medans veterinären söver dem. Det var 17st och en snabb och effektiv veterinär... puh!

Det som bekymrar mig för dagen är dock att min mage ej funkar som den ska. Har varit uppe 2 ggr i natt på toa varav den ena gången hann jag ej till toa och var därför tvungen att duscha med. vet inte vad magen reagerat på men kurerar mig med vitt bröd och hoppas att det kommer att funka!

Kramar

vilken dag!!!!

idag har allt som kan hända i en ladugård hänt, kalvningar, sjuka kor, jättesjuk ko = avlivning

Jobbat från morgon till kväll med undantag för matpauser....

puh..nu är det läggdags för imorgon är det kosläpp!!!!

sov så gott alla!

Jodå träning blev det!

Jag kan fortsätta min uppdatering med att det blev lite träning. med betoning på lite... :(
Jag skulle ut och jogga, men kom på att jag glömde ta min astmamedicin innan. Tänkte att det går nog ändå.... några minuter senare inser jag att mitt knäskydd stasar... försöker fixa det grnom att släppa på det, men det lyckas inte... Jag ger upp och vänder hem:( Så nu fick jag ytterligare ett problem med att träna... suck.. det verkar som om det inte är meningen att jag ska träna, men har jag gett mig den på det ska det väl gå.... eller???

nu blir det jobb imorgon sen är det långhelg som gäller!!!

Ha det bäst!

Kramar

Livet går frammåt!

Hej!

Nu måste jag skärpa mig och skriva oftare i min blogg... Ber om ursäkt för att jag är dålig på att uppdatera, men det har varit föt mycket bara på sistonde.

Jag har slutat på praktiken hos JK's häst. Det var verkligen jättekul att vara där och jag saknar det massor. Jag trivs dock mycket bra med mitt nya jobb med.
Nu så jobbar jag hos mina föräldrar eller egentligen praktiserar jag bara än så länge, men är lovad lönebidrag så fort pappa får tummen ur och skaffar de nödvändiga försäkringarna.

Jag har jobbat för mycket på sistonde och det både känns i kroppen och syns i hemmet, men vad gör man inte när man behövs då vi har massor på gården att göra.
Jag måste bara säga det att jag trodde faktidkt inte att kroppen skulle reagera så mycket på jobb. Att det varit kämpigt psykiskt hade jag räknat med efter 2 års sjukskrivning, men det var det inte. Fysiskt hade jag inte räknat med att bli trött, men fysiskt kändes det verkligen...
Jag beundrar verkligen er som jobbar heltid och inte har någon tjocktarm.... Det kanske går att öva upp...? Magen har det varit full fart och i söndags började kroppen protestera med att vägra vakna när jag väl somnat framför teven.

Nu ska jag äta frukost. Kommer mer info senare där jag hoppas kunna berätta om min första joggrunda på länge... Hagenloppet i september: "Here I come!!!"

Kramar

intet nytt

nja det är väl kanske inte riktigt sant...intet nytt...

Det har hänt endel sedan sist... bla har jag varit på skopin. Jag tycker alla borde få göra den sövd då jag mådde prima efter.... så bra har jag aldrig mått efter en skopi.... Tyvärr så är det väl kostnaden som hindrar att alla ska få göra den så...

Sen har vi flyttat... vi har inte fått ordning än...

Magen funkar hyfsat, klagar lite ibland...

Jag kanske vaknar till liv och börjar uppdatera oftare....

Ha det bäst!

Kramar

Bättre, men inte bra...

Handleden blev bättre, men är inte bra än. Axeln har också börjat krångla igen.... *suck* nu när allt börjar bli bra.

På torsdag är det dags för koloskopi... sövd! Det blir mamma som följer med då min sambo jobbar. Trots att jag ska vara sövd så känns det jobbigt. Känner inte alls för det och jag skulle nog föredra att ha sambon med då han et hur jag känner inför det. Inför mamma ska jag alltid vara så stark för hennes skull. Till största delen beror nog min oro denna gång på ifall de skulle hitta något... Vet inte varför den oron är starkare än vanligt just nu, men antar att det beror på att magen har krånglat så mycket på sistonde....

Nu verkar det iaf som om våren är på g. Solen lyser och den värmer.... Tyvärr sitter jag inne med två hundar idag så det blir ingen långsväng idag då jag inte kan gå med båda samtidigt pga axel och handled :(

Kram på er i vårsolen!

den blir bättre!!

Handleden är bättre nu och jag red för första gången idag sen jag åkte av. Det kändes inte konstigt alls. Jag är väl alltid lite harig, men inte värre än vanligt.

Svullnaden av handleden börjar gå ner nu vid användandet av nytt bandage som var mycket bättre. Jag hoppas den läker snart så att jag vågar jobba som vanligt. Jag vill ju göra bra ifrån mig för det är ju detta jag vill jobba med.

Nästa vecka är det arbetspraktik två dagar bara och sen på fredag bär det av till Skandinavium.

En kirurgsköterska ringde mig igår och sa att de har en tid till mig för koloskopi i narkos.
"jag skickar recept på laxabon med"... Jag: "vänta här nu. Jag har inte drukit laxabon de senaste 6 åren..." Toilax eller som skullman bukar gå med på: att jag tar ett klyx innan undersökningen."
Sköterskan: "Men här kör vi med laxabon" Jag: "Glöm det!" Sköterskan: "jag får väl prata med Skullman (läkaren) igen då så hör jag av mig" Jag: "Bra för jag gör inte koloskopin om jag inte slipper laxabonet!"

Hon ringde senare och sa att jag kunde göra det utan laxabon!!! :)

Vi hörs!

Kram Piggis

handled!

Handleden blev inte bättre under helgen, snarare sämmre. Att jag jobbar/praktiserar gör väl inte saken bättre. Men det ger mig mycket annat...

Skulle träffa en sjukgymnast som skulle kolla på min handled idag, men när jag kom dit så fick jag veta att jag skulle träffa en läkare först... imorgon!
Så nu går jag fortfarande här och väntar....

Kram på er!

Här kommer fortsättningen!

Jag utlovade fortsättning på hästhistorien:

Nu snart två veckor efter är revbenet i princip bra, men handleden har blivit värre. Nu ska den vara bandagerad över helgen och jag ska käka smärtstillande under tiden. Är det inte bättre på måndag blir det röntgen för att hitta en trolig spricka... *suck* why me?

Annars sitter jag på tåget upp till stockholm igen... Ska på Projektmöte.
Känner mig ganska handikappad med bandage och allt. Ska ju inte använda handen, men det är ju omöjligt, men använder den så lite som möjligt.. Hoppas den blir bättre under helgen. Måste ju kunna arbeta/praktisera!!


För övrigt så verkar det som om vi ska försöka få igång en FAP-sektor i ILCO. Det skulle vara kul!!!

Kram på er alla!

Suck!!!

Visst är sjukhusväxeln helt otrolig!!!???

Idag skulle jag ringa och höra om min remiss om koloskopi sövd kommit fram då jag inte har hört något från dem.

Jag förklarar mitt ärende:

-"vänta en stund".... det klickar i luren...-"Hallå det var operation"
"hej jag vet inte om jag kommit rätt... börjar dra min historia igen..."
Hon avbryter: -"nä då har du inte kommit rätt du ska prata med kirurgassistenten jag kopplar dig till växeln..." *klick* -"Kärnsjukhuset, Växeln"
-"hej jag blev just kopplad till operation, men jag skulle tydligen till kirurgassistenten...??"
-"vad var ditt ärende..." *släpigt och uttråkat*
-"jo det var så"...drar mitt ärende igen....
*mummel mummel* -hon har ingen telefontid idag... du får återkomma imorgon" Hon drar nummer och tfntid snabbt, så snabbt att jag inte ens hunnit ta upp pennan utan får be henne repetera. Tror ni det gjorde henne gladare och trevligare??? NEJ!

Suck vad jag är trött på att ringa hit och dit.. men det är väl så att det SKA inte räcka med att bli sjuk, man ska bli straffad på alla andra sätt med!

Kram på er!

jaha då var det full fart....

vaknade idag och skulle skjutsa sambon och sen åka till praktiken, men det blev panik till toa två gånger och jag stannade hemma från praktiken då det är svårt med toalett där...

Suck! Men det är bara tillfälligt.. Har fått lite ordning på det nu.

Det var allt för nu.

Kram

Aj aj aj!!! Tur att snön finns!

Detta är nog första och sista gången jag är glad för att det kommit mycket snö.

Jag var på min praktik i måndags och satt upp på Jennys häst för att skritta av honom innan jag tog in honom i Stallet och sadlade av honom.... Han var lite "bråkig/pigg", men jag tänkte inte mer på det. När vi skulle gå ur paddocken och tillbaks till stallet (jag satt fortfarande på) så händer nått hästen stressar upp sig och toksticker.. På asfaltsvägen, men som tur är tar han den vanliga vägen till stallet (puh! asfalten är så hård..). Det vill säga 90 graders sväng in på grusplanen/trädgården, 90 graders sväng inne på grusgången, 90 graders sväng ut på stallplanen (höger, vänster, höger). Puh! tänkte jag... han ska till stallet (där kommer han inte längre...), men nej han svänger mot hagen. jag inser här att det finns ett lämpligt elstaket att hoppa över så jga tar fötterna ur stigbyglarna och gör mig redo för en kontrollerad avramling... Men det hade inte hästen tänkt (såklart) han svänger 90 grader höger så det blir inte en så kontrollerad avramling som jag tänkt, men jag hinner ändå släppa allt.
Det första jag gör är att rulla över på rygg och kollar var hästen är. Han har ju givetvis stannat 3 meter bort.... :)

Jag känner att jag har slagit i huvudet, men känner mig okej för övrigt. Jag ställer mig upp och tar hästen. Då ropar min stackars praktikvärd: "Hur gick det?" det är okej svarar jag. Det låter inte som om hon tror på mig, men det var sanningen...

Tills senare på kvällen när jag började känna mig lagom mörbultad.

Idag 3 dagar senare så har jag rejält ont i revbenen och huvudvärk, en handled är lite öm och jag har lite snygga blåmärken... Glasögonen är sprukna i bågen och jag har ett sår på näsan efter glasögonen, men det kunde varit värre om det inte var för snön...

Fortsättning följer....:)

Kram Piggis

I'm alive!!!

Hej alla!

Nej jag har inte avlidit... Jag har bara haft en tuff tid och inte riktigt vetat vad jag har velat blogga om. Nu börjar dock livet ordna upp sig känns det som.

Jag har haft mycket problem med magen den senaste månaden, men det verkar som om jag har fått ordning på den nu.
Jag har börjat praktisera på en hästgård utanför Tidan. Jag stormtrivs och tycker det är jättekul.

Något som var ett stort problem för mig i början av Januari var att jag verkligen inte ville gå igenom koloskopin som var förestående. Jag bruka ha den diskussionen varje gång jg ska gör detta, men denna gång var det värre. Jag hade verkligen ångest och låg vaken sent på nätterna och funderade. Mycket som låg bakom denna gång tror jag var att jag har haft så ont i magen de sista månaderna ochatt jag tror det ska göra ont under kolokopin med (vilket det brukar göra). Dessutom skulle jag inte få något morfin denna gång... Tillslut kom jag fram till att detta går inte. Jag kommer inte kunna genomföra denna koloskopi utan panikattack och det är inte acceptabelt... Jag bestämde mig för att kräva att få göra koloskopin sövd. Jag förberedde mig på motstånd ifrån min läkare, men han gick faktiskt med på det utan krångel. Dessutom ska jag få göra den årliga gastroskopin sövd!!! Yey!!! Så nu har min värld ett problem mindre.

Nu ska jag åka till min praktikplats och sen är det röjning på skräp på sika i eftermiddag med hopp om att inte köra fast.

Imorgon åker jag till Stockholm för en UngILCO-helg. Det ska bli jättekul!!!

(om det finns stavfel i texten beror det på att min dator är tillfällig dyslektiker)

Kram Piggis

Bussresa...Semester

Hej Hej!

Här sitter jag nu på en buss på väg till..... hmmmn... Ödeshög (kunde ju varit ett utländskt namn här...). Just nu passerade vi Slättäng och ska vara i jönköping om 20 minuter tror jag.

Jag är faktiskt påväg till min absoluta favosemester ensam i sverige. Jag ska till min farmor och sova där några dagar. Hon ska lära mig väva denna gång... hon har varit vävlärare.
Det söm är så härligt och semestrigt med att vara hos farmor och farfar är att man har ingen press, man får jättegod mat serverad (hela tiden). Man går aldrig hungrig här. Jag som har sån knasig mage och matlust tycker det är himmelriket att få mat serverad, god dessutom!!

När man tittar ut genom fönstret på bussen här så är det bara vitt... helt orörd snö på granar och mark. Tyvärr har jag ingen kamera. Det är precis som ett Vintervykort!!!!

God fortsättning på er alla!!!

Kram Piggis