Aj aj aj!!! Tur att snön finns!

Detta är nog första och sista gången jag är glad för att det kommit mycket snö.

Jag var på min praktik i måndags och satt upp på Jennys häst för att skritta av honom innan jag tog in honom i Stallet och sadlade av honom.... Han var lite "bråkig/pigg", men jag tänkte inte mer på det. När vi skulle gå ur paddocken och tillbaks till stallet (jag satt fortfarande på) så händer nått hästen stressar upp sig och toksticker.. På asfaltsvägen, men som tur är tar han den vanliga vägen till stallet (puh! asfalten är så hård..). Det vill säga 90 graders sväng in på grusplanen/trädgården, 90 graders sväng inne på grusgången, 90 graders sväng ut på stallplanen (höger, vänster, höger). Puh! tänkte jag... han ska till stallet (där kommer han inte längre...), men nej han svänger mot hagen. jag inser här att det finns ett lämpligt elstaket att hoppa över så jga tar fötterna ur stigbyglarna och gör mig redo för en kontrollerad avramling... Men det hade inte hästen tänkt (såklart) han svänger 90 grader höger så det blir inte en så kontrollerad avramling som jag tänkt, men jag hinner ändå släppa allt.
Det första jag gör är att rulla över på rygg och kollar var hästen är. Han har ju givetvis stannat 3 meter bort.... :)

Jag känner att jag har slagit i huvudet, men känner mig okej för övrigt. Jag ställer mig upp och tar hästen. Då ropar min stackars praktikvärd: "Hur gick det?" det är okej svarar jag. Det låter inte som om hon tror på mig, men det var sanningen...

Tills senare på kvällen när jag började känna mig lagom mörbultad.

Idag 3 dagar senare så har jag rejält ont i revbenen och huvudvärk, en handled är lite öm och jag har lite snygga blåmärken... Glasögonen är sprukna i bågen och jag har ett sår på näsan efter glasögonen, men det kunde varit värre om det inte var för snön...

Fortsättning följer....:)

Kram Piggis